Under min uppväxt berättades att min farfarsfar Edvard hade övergivits som barn. Något minne av sina egna föräldrar hade han inte. När hans mor Erica Lundqvist lämnade bort honom lär hon ha sagt - Jag ska bara åka till staden för att handla och jag kommer tillbaks och hämtar mitt barn. Vilket hon då trodde var möjligt. Edvard sa även att han som fattigt barn blev såld på auktion, samt blev lämnad på Hornön, rymde från sin stränga husbonde där, samt tog sej till fots från Övik till Stockholm och blivit sjöman. För att reda ut vad som egentligen hänt i hans liv, måste vi bege oss till 1850-60 talet. Där väntar en rejäl lågkonjunktur präglad av missväxt och försvårade levnadsförhållanden.

       Tillgängliga dokument visar att min farfarsfar Edvard föds den 24 maj 1861 i köpingen Örnsköldsvik, som då tillhör moderförsamlingen Själevad. Edvards föräldrar heter Erica och Jonas Lundqvist. Jonas är född 1833 i byn Lunne, Arnäs socken. Han är ett av bonden Johan Söderlund Johansson och hustrun Kristina Jonsdotters nio barn. Han börjar jobba som dräng hos öviksprofilen Johan Ödberg, även han med kopplingar till Lunne. 1854 flyttar Jonas och hans kamrat Johan Edlund från Arnäs in till den unga och expansiva köpingen Örnsköldsvik. Johan Edlund vill bli handlare och har tidigare kopplingar till Gävle. Hans mor var född där och i samma församling bodde föräldrarna till Erica Lundqvist under åren 1819-26. Edvards far Jonas (född Söderlund) byter sedan efternamn till Lundqvist. Båda dessa efternamn kan ha bildats ur ”Lunde”, den äldre stavningen på byn. Jonas jobbar och bor då hos handelsman Johan Ödberg.

          Modern Erica Lundqvist (född Kolm) 1835 i Älvkarleby, norra Uppland. Hennes familj Mattsson Kolm flyttar året därefter till Gysinge i Österfärnebo (som ligger på gästrikesidan av Dalälven). Ericas far Eric Mattsson Kolm var rättare, räknare (förman). Ericas mor heter Johanna Brunnberg och de har fem barn. Modern Johanna dör 1851. I kyrkboken noteras att den 15 juni 1852 flyttar dottern Erica Kolm till Gävle stad. Hon blir piga i gård 87, 4:e kvarteret. Därefter flyttar hon till 3:dje kvarteret och står inskriven fr 1853-59 som fabriksarbeterska på Gefle Manufaktur i Strömsbro,, men redan 1854 lämnar hon fabriken utan att detta noteras i Gävle Heliga Trefaldighets utflyttningslängd. Förmodligen följer hon med den jämnårige handelsbetjänten Erik Westling. Westling har tidigare jobbat som biträde åt handlare Joh. D. Poppelman och även hos Carl Johan Rahm i Gävle. Westling får jobb under ett år, som lärling hos handelsman Jonas August Kull i Örnsköldsvik. J.A.Kull var den förste handlaren som flyttade till köpingen och likt Johan Ödberg ett starkt namn i dess tidiga historia.        

    J.A.Kulls affärer går bra och han har köpt mark i Österås, Själevad, där han börjat bygga ett nytt hus. Han behöver hjälp med varor och försäljning. Westling och Erica anländer till Själevad. De vistas bara tillfälligtvis på orten och har inte för avsikt att bosätta sej i Själevad, därav skrivs de inte in av prosten Carl Johan Holm i 1854 års inflyttningslängd. C.J. Holm ger Erica ett tillfälligt jobb som piga på sitt hemmarn. Året efter står J.A. Kulls nya hus färdigt och sent på hösten 1855 lämnar Westling Själevad. Han åker tillbaka till Gävle likt Sara Brita Engblom, en kvinna som under året jobbat åt handlare Johan Ödberg. Erica blir lämnad kvar i Själevad. Hon jobbar vidare åt bonden Nils Petter Wallin i byn Överhörnäs och därefter åt strandfiskaren Johan Gustaf Häggblad i Översjäla. Enligt tre noteringar i Själevads kyrkböcker hade Erica planerat att återvända till Gävle hösten 1857, men ett bud om att systern Johanna Sophia just dött i kolera förändrar läget. Det är den andra epidemin på kort tid, som med full kraft drabbar Gävle. Hundratals smittas och dör därav. Erica väljer då att stanna i Själevad. Hon får jobb som piga hos handlaren och skeppsredaren Johan Ödberg i Örnsköldsviks köping. Det är uppenbarligen här hon träffar sin blivande man Jonas Lundqvist. Erica blir med barn och de gifter sej den 29 augusti 1858, men orosmolnen hopar sej.

        Några månader tidigare, i mars samma år, sattes deras arbetsgivare Johan Ödberg i konkurs. Där förlorar de sina jobb och måste flytta. När deras dotter Matilda Elisabet föds den 14 mars 1859, noteras den lilla familjen som ”inhyses i Norrlungånger” (vilket byn utanför köpingen heter). Den 24 mars 1860 avlider dottern Matilda Elisabet. Hon är ett år gammal och som dödsorsak anges bara ”okänd sjukdom”. Familjen Lundqvist bor då hos handelsman J.A. Kull. Erica jobbar som piga där medan hennes man Jonas Lundqvist har bytt jobb till stenhuggare. Vid här tiden ligger ett stort stenbrott på södra delen av Åsberget, inte långt från J.A Kulls nya gård. I september 1860 blir Erica med barn. Natten mellan den 19-20:de samma månad inträffar en stor brand i Örnsköldsvik. Elden sprider sej snabbt i köpingen, även till Kulls lager & hus, där Jonas och Erica bor. Under hela natten bekämpas branden. Jonas skadar sej och dör kort därefter av en elak inflammation (infektion, ev septit). Det var en vanlig dödsorsak före antibiotikans tid.

       När Erica och Jonas hem brann ner hann inget av deras bohag räddas. Allt lösöre brann upp. Därav görs inte heller någon bouppteckning efter den avlidne stenhuggaren Jonas Lundqvist. Erica blir då änkan som mist både sin dotter och man, samt sitt hem med bohag och allt detta under året som gått. Efter att J.A.Kulls gamla hus brunnit ner i köpingen, flyttar hans familj ut till den nya gården i Österås, Själevad. När min farfarsfar föds i Själevad den 24 maj 1861 är han redan faderlös. Han får namnet Jonas Edvard Lundqvist. Med vid dopet som dopvittnen och faddrar är vännen Johan Edlund med hustrun Maria samt flera av köpingens starkaste namn, som handlarna J.A. Fahlgren, J. W. Markström, J. A. Falk med sina fruar och även Johan Ödberg. J.A. Kull är tyvärr sjuk och kan inte närvara. Han har drabbats av TBC och avlider under midsommardagen 1862 på sin gård i Österås, Själevad. Då blir den fattiga änkan Erica Lundqvist med sin baby bostadslösa. En ny sida skrivs 1863 i Själevads kyrkbok med titeln 'Lösa Qvinnor' där Erica och barnet står utan adress. Att prästen inte vet var de är, kan bero på att de tillfälligtvis befinner sej i grannsocknen Arnäs. Där bor släkt till Erikas man kvar, bl a svärfar Johan Söderlund Johansson med hustru samt några av deras barn med familjer.

        Erica träffar en ny man och blir gravid i december 1863. En kort tid senare när detta blir uppenbart uppstår problem. Hon lämnar köpingen och Själevad. Det exakta händelseförloppet efteråt är inte klart, men hon reser tillbaks till Gävle för att föda barnet. Vem som var fader till barnet i Ericas mage förblir ett frågetecken, men gissningsvis kan någon (barnafadern?) ha ordnat med resan och köpt sej fri från underhåll. Klart är att vid den tiden var det ett stort socialt stigma för ogifta kvinnor att bli gravida.
      Mitt i vintern lämnade Erica sin 2 årige son Edvard till J.Edlund i Österås (Själevad). Vinterkylan och den besvärligt långa vägen söderut med häst och släde, var själ nog för att inte ta med den lille sonen Edvard. Ericas sista ord när hon lämnade barnet var att hon skulle återkomma och hämta sin son  efter resan till staden. Fadern kan ha tänkt tvärtom och ersatt henne för att hon skulle resa bort och göra sej av med barnet i hennes mage. Efter 1864 tycks ingen i Själevad & öviksområdet veta var Erica befinner sig. Det ryktas att hon varit i Sundsvall och ev. stanna till där innan resan fortsatte söderut. Erika reste med bondeköpmännens körkarlar  den 26 Januari år 1864 från Överhörnäs gästgiveri. Deras väg gick via kuststäderna Härnösand, Sundsvall Hudiksvall, Söderhamn, Gävle, till 'Distingsmarknad' i  Uppsala och sist vintermarknaden i Stockholm.
      Från fattigvårdens möten i Örnsköldsviks köping finns ett protokoll daterat den 22 februari 1864. Däri står att änkan Erica Lundqvists son lämnats hos Johan Edlund i Österås, Själevad. Handlare Johan Edlund ber köpingen om ekonomisk hjälp för att ta hand om barnet och en månad senare tas beslut av köpingen att betala 50 riksdaler/år för sonens mat och uppehälle. Efter att den gravida änkan lämnat Örnsköldsvik anländer hon till Gävle. Den 13 augusti 1864 föder hon ett gossebarn där, som är dött vid födseln. Faderns namn vill hon inte lämna ut. Var hon bor är oklart, men i Strömsbro hyr hennes bror Karl Erik ett rum. Det står ledigt när han är ute och reser. Han är sjöman och jobbar som kock på flera skepp . Erica jobbade tidigare i Strömsbro och är välbekant med platsen. Det är bara ett tillfälligt boende. Hon klarar sej på de slantar hon har fått med sej, men sörjer sina båda förlorade barn och den bortlämnade sonen. Efter att ha träffat en man i februari 1866 blir hon åter med barn.         

      
      Det har varit ett mödosamt, men intressant pusslande att söka och gå igenom kyrkböcker med motstridiga uppgifter, datum som inte stämmer, namnbyten, svårlästa protokoll med mera. och att jämföra dessa för att få fram vad som är sanning i det som har berättats. Tack till Leif Wikberg för foto och till Mikael Uhlin för tips och goda råd.