 |
| Sven Häggström, Norrtjärn har tillhandhållit följande
gamla foton. Det var Sven med hustru Eivor som övertog fastigheten i Norrtjärn. Följande foton scannades Okt -07. (tillägg -08) Ett halvår senare avlider Sven i en aggressiv cancer. |
 |
| Ett foto taget omkr 1912-1914 i Norrtjärn med gamla bostadshuset i
bakgrunden. Sittande ser vi fadern Johannes (Johan) , hustrun Sara Carolina f. Tjernberg och sittande i mitten dottern Hulda. Stående fr vänster ser vi sönerna Johan, Selmer och Edvard. |
| Yngste sonen Edvard gifte sig med Rut Valborg Maria
f. Lindh. De fick en son Olle f.1925 och som lever norr om New York på USA's östkust. Det är Olle som ritat följande antavlor. |
 |
 |
Sonen Selmer gifte sig med Alfhild f.Edman och blev Norrtjärn trogen. |
 |
 |
| Ett foto fr omkr 1945 fr v farfar Johannes, sonen
Stures fästmö Rut Hellström, Sture, faster Hulda, pappa Selmer och mor
Alfhild. Längst fram sönerna Stig och Sven. |
 |
| Vid ungefär samma tidpunkt blir Sven och Stig plåtade tillsammans med storebror Sture. |
 |
| Slåtter hos Häggströms i Norrtjärn.. i början av 1940-talet |
 |
| En vanlig syn i byarna vid denna tid mitt i högsommaren. Det är husbonden Selmer bakom den hästdragna höhärvan. |
På den tiden togs varje strå tillvara, dikesrenar slogs med lie och räfsades för hand. Resultatet blev bl a öppna landskap. |
 |
| Fr v farfar Johannes, mor Alfhild och faster Hulda. |
 |
| ...faster Hulda räfsar rent... |
| ..Toberget i bakgrunden.. |
 |
 |
| Artikel publicerad i Örnsköldsviks Allehanda år 1952. Det är Johannes (Johan) Häggström 1868-1955 som intervjuas vid 84 års ålder. |
 |
 ÖA-läsare har Johan Häggström varit så långt tillbaka han kan minnas. Först Ö-viks Nyheter och sedan ÖA har livet igenom varit hans husorgan. Men den börjar bli dyr nu, muttrar 84-åringen. |
| 22 öre i timmen när Nygatan byggdes..... | ||||||||||||||||||||||||
|
När Nygatan
byggdes och fick sin grund av lersand från kyrkbacken, när postmästare
Janse i Örnsköldsvik åtog sig hästkörning vid nämnda gatubygge, där för
övrigt timpenningen var 22 öre, när trälastande skutor låg som sillstim på Domsjöfjärden och "Kalle" drog och knegade iväg med sina virkeslastade pråmar ut till skutorna, när...ja, Johan Häggström i Norrtjärn kan berätta om detta och mycket annat från sitt långa strävsamma liv. En krutgubbe av förbluffande vitalitet är han, 84-åringen, och en pratstund med honom blir aldrig långsam. |
||||||||||||||||||||||||
Norrtjärnsbo av äkta märke är Häggström för övrigt född på det ställe, som han fortfarande bebor och som han övertog efter föräldrarna vid 22 års ålder. Någon större ordning på skolgången var det inte under hans barndom, själv lärde han sig läsa av sin mor, när hon satt och spann om kvällarna. I korta sju veckor gick han i skola "och jag tror jag lärde mig inte stort mer än addition på den tiden", berättar han. Han var inte mer än 13 år gammal när han for ut på egen hand, det bar iväg till Strängön där han jobbade vid ångsågen en sommar. 17 år gammal var han när Nygatan byggdes och då arbetade han där för en timpenning av 22 öre. Han körde jord från kyrkbacken med postmästare Janses mär. Janse hade lejt honom och för hästuthyrningen fick postmästaren 5 kr om dagen. Det var en slags vattenlersand som kördes ut på Nygatan där materialet så småningom torkade och fick en cementliknande fasthet. Postmästare Janse höll sig som sagt med häst och dräng när det så var möjligt. Det föreföll emellertid som om drängtjänsten hos honom inte var så särdeles eftertraktad och själv blev Häggström vid flera tillfällen erbjuden platsen av Janse men avböjde till följd av kamraternas varningar. 13 somrar arbetade Häggström sedermera på brädgården i Domsjö där timpenningen var 14 öre men där ackorden kunde ge en dagspenning på högst 3 kr. Särskilt en sommar var det livligt värre på domsjöredden. 27 skutor och 4 ångare kom in under sommaren, de flesta kom för övrigt samtidigt, varigenom diktalberna inte räckte till för förankringen utan många måste lägga sig långt ute på redden dit sedan den lilla bogserbåten "Kalle" fick knega iväg med virkeslastade pråmar f.v.b. över till skutorna. Det kom också riktiga bjässar, t. ex. en tysk f.d. fullriggare som nedriggats till pråm och bogserades. Pråmen lastade hela 500 std hyvelvirke. I hela 20 år jobbade hr Häggström i stuveriarbete eller som ångarschåare, som det då hette. År 1918 blev det allmänt ackord på stuvningen och förtjänsten var då riktigt god. Stuveriarbetet är ett riskfyllt jobb och hr Häggström har under sina många år som schåare fått bevittna hur tre arbetskamrater förolyckats. Själv har han varit nära döden många gånger, men haft turen med sig. Trots sina år är Johan Häggström ovanligt pigg och är dagligen i fullt knog med vedarbete och mycket annat. Nu tycker han förstås att hans pojkar börjar bli till åren också, "de är snart lika gamla som jag" skämtar han. Säkert är emellertid att många väsentligt yngre är i sämre kondition än denne kärngubbe som trots ett mer än vanligt idogt och strävsamt liv i ålderns sena höst förenar kroppslig spänst med själslig vitalitet. HÅTE |
||||||||||||||||||||||||
|
 |
|