Mangelboden i Brynge, uppförd i mitten av 1700-talet.

Ett av de sista momenten vid framställandet av premium linnelärft var att mangla densamma.
I Brynge uppfördes i mitten av 1700-talet en mangelbod som för den tiden var av industriella mått.
Oftast var det "sörkörare" som mot ersättning fick sin upphandlade linnelärft manglad.

Illustratör : Per Lindroos/ Örnsköldsviks Museum, 1985

Skiss visande lärftmangelns princip.
Principen kan grovt liknas vid dagens linjära rullager från SKF.

Till vänster utefter bodens östra långsida ses lärftmangeln.
En träkista fylld med sten om ca 5 ton tjänar som pressvikt i lärftmangeln.
Via mycket släta och runda rullar överförs denna presskraft till linnevärften.
Två av dessa rullar framgår tydligt på fotot nedan.
I bildens mitt ses sträckbänken.

Foto: 6 Aug -08

Utefter bodens västra långsida finns erforderlig mekanik och reglage för att styra mangelns fram- och återgående rörelse.
Till vänster om mitten vid golvnivå ses elmotorn som senare kom att driva mangeln.
Efter installation av elmotor lär mangeln ha funktionerat mindre bra.
I förgrunden till vänster ses sträckbänken.

Foto: 6 Aug -08

Som ses var elmotorer i början av 1900-talet helt öppna och inte kapslade det minsta.
En enda liten vattenstråle kortslöt allt, utan brand i bästa fall. Att närma sig denna tingest innebar alltid livsfara.
Med släpringar helt öppna innebar att när torrt damm ackumulerade blev brandfaran akut.
Otaliga är de berättelser som beskriver förolyckade i elektrifieringens barndom.
På frontskölden är ingjutet " LUTH & ROSENS ELEKTR: A.B STOCKHOLM "

Foto: 6 Aug -08

I "Linladan" i Brynge står denna manuellt manövrerbara lärftmangel uppställd.

Foto: 15 Juli -12